stynrnafnorðkarlkynm., pl. stynir, a groan, Hom. 57, Fb. i. 145; sjúkra manna s, Skálda 174; dauðans stynir, Stj. 50; s. ok sýting, 51; með miklum styn, Fms. v. 218; styn né hósta, Nj. 201; sárum styn, Fb. ii. 392.