ómerkur
lýsingarorðó-merkur
sem hefur lítið gildi, er í litlu áliti
ekki ómerkari <maður> en <forsetinn> <býr við hliðina á okkur>
dæma <orð hans> dauð og ómerk
lögfræði
dæma þau ógild (í rétti)
Frumstig
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
ómerkur
ómerk
ómerkt
Þf.
ómerkan
ómerka
ómerkt
Þgf.
ómerkum
ómerkri
ómerku
Ef.
ómerks
ómerkrar
ómerks
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
ómerkir
ómerkar
ómerk
Þf.
ómerka
ómerkar
ómerk
Þgf.
ómerkum
ómerkum
ómerkum
Ef.
ómerkra
ómerkra
ómerkra
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
ómerki
ómerka
ómerka
Þf.
ómerka
ómerku
ómerka
Þgf.
ómerka
ómerku
ómerka
Ef.
ómerka
ómerku
ómerka
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
ómerku
ómerku
ómerku
Þf.
ómerku
ómerku
ómerku
Þgf.
ómerku
ómerku
ómerku
Ef.
ómerku
ómerku
ómerku
Miðstig
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
ómerkari
ómerkari
ómerkara
Þf.
ómerkari
ómerkari
ómerkara
Þgf.
ómerkari
ómerkari
ómerkara
Ef.
ómerkari
ómerkari
ómerkara
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
ómerkari
ómerkari
ómerkari
Þf.
ómerkari
ómerkari
ómerkari
Þgf.
ómerkari
ómerkari
ómerkari
Ef.
ómerkari
ómerkari
ómerkari
Efsta stig
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
ómerkastur
ómerkust
ómerkast
Þf.
ómerkastan
ómerkasta
ómerkast
Þgf.
ómerkustum
ómerkastri
ómerkustu
Ef.
ómerkasts
ómerkastrar
ómerkasts
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
ómerkastir
ómerkastar
ómerkust
Þf.
ómerkasta
ómerkastar
ómerkust
Þgf.
ómerkustum
ómerkustum
ómerkustum
Ef.
ómerkastra
ómerkastra
ómerkastra
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
ómerkasti
ómerkasta
ómerkasta
Þf.
ómerkasta
ómerkustu
ómerkasta
Þgf.
ómerkasta
ómerkustu
ómerkasta
Ef.
ómerkasta
ómerkustu
ómerkasta
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
ómerkustu
ómerkustu
ómerkustu
Þf.
ómerkustu
ómerkustu
ómerkustu
Þgf.
ómerkustu
ómerkustu
ómerkustu
Ef.
ómerkustu
ómerkustu
ómerkustu