DAUNNnafnorðkarlkynm. [Goth. dauns = οσμη; cp. Swed.-Dan. dunst; O. H. G. dauns]:—a smell, esp. a bad smell, Anecd. 8; illr d., Rb. 352; opp. to ilmr (sweet smell), 623. 22; in Ub. 3. 27 used in a good sense.