Yrða

HRÁKI

nafnorðkarlkyn
a, m. [cp. A. S. hraca = throat; Germ. rachen; also A. S. hræcan, Engl. to retch in vomiting, hawk in spitting]:—spittle, Edda 19, 47 (mythical), Sks. 540, N. G. L. i. 339, K. Á. 6, Stj. 37, Mar. passim. hráka-skírn, f. baptism with spittle in lieu of water, 671. 16.