ofarr
atviksorð
adv., compar. answering to of, upp, yfir, opp. to neðarr, q. v.; superl. ofarst, but better efst, q. v.:—above, higher up; sumir ofarr sumir neðarr, Hkr. i. 71; annat augat mun ofarr en annat, Fms. vi. 206; ofarr á legsteininum, Al. 65; ofarr í ánni, Edda 75; o. en nú gangi flóð, Grág. ii. 354; draga segl ofarr, Hkv. 1. 29.
2. temp. later, more advanced in time; því meirr er ofarr var, Bs. i. 137.
3. metaph., hættú, hættú! ok lát eigi ofarr koma þessa fólsku, stop, stop! and let not this nonsense go farther, Bs. i. 810.
4. with a compar., ofar meir, ‘upper-more,’ higher up, Fms. ix. 406: temp. later, 499; sem ofar meirr (below, in a book) mun heyrask mega, Stj. 13; sem ofar meirr mun sagt vera, 44.
II. superl. ofarst, uppermost, = efst (q. v.), Edda 2, Fms. vii. 64, N. G. L. i. 59, Hkr. i. 146, Grág. ii. 402.