förunautur

nafnorðkarlkynföru-nautur

sá eða sú sem er í ferð með öðrum, samferðamaður

Orðasvið og samstæður

samfylgd

félagstengsl

Samstæður

Fallbeygingar

Et.Ft.

Eintala

Eintala m. greini

Nf.

förunautur

förunauturinn

Þf.

förunaut

förunautinn

Þgf.

förunautförunauti

förunautnum

Ef.

förunautarförunauts

förunautarinsförunautsins