örendur
lýsingarorðör-endur
dáinn
maðurinn féll örendur til jarðar
hún fannst örend skammt frá tjaldinu
Frumstig
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
örendur
örend
örent
Þf.
örendan
örenda
örent
Þgf.
örendum
örendri
örendu
Ef.
örends
örendrar
örends
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
örendir
örendar
örend
Þf.
örenda
örendar
örend
Þgf.
örendum
örendum
örendum
Ef.
örendra
örendra
örendra
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
örendi
örenda
örenda
Þf.
örenda
örendu
örenda
Þgf.
örenda
örendu
örenda
Ef.
örenda
örendu
örenda
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
örendu
örendu
örendu
Þf.
örendu
örendu
örendu
Þgf.
örendu
örendu
örendu
Ef.
örendu
örendu
örendu