Yrða

útrænn

lýsingarorðút-rænn
1
sem kemur utan að, utanaðkomandi
2
jarðfræði
sem á upptök sín á yfirborð jarðar
Frumstig
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
útrænn
útræn
útrænt
Þf.
útrænan
útræna
útrænt
Þgf.
útrænum
útrænni
útrænu
Ef.
útræns
útrænnar
útræns
Miðstig
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
útrænni
útrænni
útrænna
Þf.
útrænni
útrænni
útrænna
Þgf.
útrænni
útrænni
útrænna
Ef.
útrænni
útrænni
útrænna
Efsta stig
Karlkyn
Kvenkyn
Hvorugkyn
Nf.
útrænastur
útrænust
útrænast
Þf.
útrænastan
útrænasta
útrænast
Þgf.
útrænustum
útrænastri
útrænustu
Ef.
útrænasts
útrænastrar
útrænasts