SLEÐI
nafnorðkarlkyn
a, m. [Old Engl. sled (‘the sledded Polack,’ Hamlet, and so still in North. E.); Engl. sledge; Germ. schlitte; Dan. slæde, cp. Engl. slide]:—a sledge, Sdm. 15, Grág. ii. 295, N. G. L. ii. 118, 121, Landn. 94, Eg. 543, Eb. 188, 190, Fs. 55 Ó. H. 85. Gísl. 37, passim; sleða-menn, Fms. ix. 352; sleða-höfuð, Mar.